Kalla tår och en spegel som lever farligt

 
Idag springer en massa oförtjänta Måsenstafetten. Det gjorde jag också. För ett par decennier sedan. I år fick jag leka med mig själv som vanligt. Satte mig på MTB´n och torsdagens premiärcykling satt som ett fett liggsår i bäckenet. Lika skönt som det låter. Det var kallt och blåsigt och tårna domnade bort fortare än man hinner bokstavera skoöverdrag. Såna måste jag köpa. Pengar löser allt utom en trasig kropp, trötta ben, en bitter själ och att få springa Måsenstafetten.

När jag sen skulle duscha råkade jag se mig själv i spegeln. Jag blir lika modfälld varje gång det händer. 7 års olycka ter sig som ett paradis i sammanhanget.

DET ÄR TROTS ALLT DETTA EN BRA DAG!

Det är bra dag.