lördag, september 24, 2011

Sen vaknar jag.

 
Vissa dagar nätter känns livet som en platt berg och dalbana. Jag är på väg någonstans. Dit ska jag. Rakt på aldrig fel. Men det blir fel. Jag provar att inte springa rakt på. Far fram som en yster Alberto Tomba i skogen. Det blir fel ändå. Allt är fel.

Sen vaknar jag.

Med barr i nacken.



2 kommentarer:

AA sa...

Följ mönstret i kundvagnen

Anonym sa...

ser ut som asplövet på väg mot bergslagen och älgdrevet. hoppas han hinner nyktra till innan han är framme.
välkommen!