Träningsivern har kommit av sig

 
Det går sakta, sakta, sakta utför med AspLövet. I och för sig. Det gör ju livet normalt men nu ligger det en touch av degenerering i bröstet på AspLövet. Inte oväntat med tanke på att jag ska åka till Tromsö och njuta av livet om en knapp vecka. Kroppen ger sig själv en taskspark. Välriktad eftersom det är en liten måltavla. Har en virusloppa som dom senaste dagarna spridit sig i hals och bröst. *Kraa Kraa*. Just det här har jag varit med om förr. Det är ett segdraget helvete som brukar hålla i sig några veckor. Det är inte meningen att man ska njuta för mycket av livet. Jag ska göra ett försök att döda baciller, virus och obekanta amöbor som härjar i kroppen med lite whiskey i kväll. Det har aldig fungerat förut men man får aldrig sluta hoppas. Aldrig. Då är risken stor att man blir nykterist. Gud Caol Isla förbjude.