Inte för att jag klagar på mitt liv (mer än nödvändigt) men varje gång jag cyklat in till Putiken dom senaste veckorna har jag passerat den här sköna typen. Utan undantag har han legat på samma ställe med luggen hårt kammad framåt och idisslat i lagom ansträngande takt. Inte äns när jag idag stannade till och tog ett kort rörde han sig eller slutade tugga. Jag är lite avundsjuk. Hans ekorrhjul rör sig inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar