När jag gick upp i morse så stekte solen genom det AspLövska köksfönstret och snabbare än jag hann äta frukost, vilket är JÄTTESNABBT med tanke på att jag inte äter frukost, så hade jag bestämt mig för att våren är här. Äntligen! skrek jag högt rätt in i garderoben med träningskläder.
När jag kom ut möttes jag av minusgrader, snålblåst och ett kompakt istäcke vilken väg jag än kisade mot. Lurad. Jag velade några sekunder om jag skulle gå in och lägga mig igen men beslöt mig ändå för att genomföra något som kan liknas vid attackpromenad.
Jag fick lön för mödan då jag efter en dyg timme hittade en snöfri sydsluttning. Jag lät mina ynkliga ben sträcka ut några minuter fram och tillbaka på den här lilla vårkanten av den bistra vintern. I mina hörlurar rullade samtidigt "Pour some sugar on me" med Def Leppard. Och jag tänkte. Det vore väl ändå livet att få lägga sig ner alldeles naken på den här barmarken väl insmord med socker samtidigt som man smuttar på en rökig whiskey. Som en läcker liten vårbakelse. Lite fett. Lite sött. Lite galet.
Men jag gjorde inte det. Har inte för vana att ha socker i fickorna. Så jag vände hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar