Idag vann jag.

 
Gick en match mot livet den här morgonen. Vaknade före gryningen och gick upp. Idiotiskt. 0-1. Satte på mig träningskläderna för att ta en attackpromenad. Bra där. 1-1. Det visade sig vara 1 dm snö och minus 5 grader ute. Smärta. 1-2. Försökte blanda upp promenadstegen med lite lättare löpning i sekvenser. Woohoo! 2-2. Men när jag analyserade mitt attackpromenad/löpsteg påminde det mest om en epileptiker på nedåttjack som får ett anfall. Jag struttar fram. Inte snyggt. 2-3. På hemvägen mötte jag en man med grått skägg. Kunde varit jag själv. För att verka lite bättre än min jämlike så bröstade jag upp mig och trippade med lätta och fina steg. Litegrann som i ett "spring-som-en-flicka-marathon". Inte snyggt men vinstgivande. 3-3. När jag kom tillbaka hade jag varit ute i 75 minuter. Inte så tokigt. 4-3. Bara att stänga säcken. Inte. Jag fick bara ihop 8,6 km. Tragiskt. Kvitterat i slutsekunderna. 4-4. Sen hände inte så mycket mer. Övertid frågar ni kanske? Övertiden var som en avslagen lättöl på en regndränkt campingplats i november. Men jag tar det på straffarna tror jag. Sitter i soffan med mina svettiga träningskläder på och smuttar på en Gainomax i väntan på Vinterstudion. Seger.