Var dag är vardag lik.

 
Jag börjar mer och mer inse att jag sitter fast i ett ekorrhjul. Jag trampar på men kommer ingen vart. Tydligen har jag lika kort minne som en hamster för en blick åt sidan verkar inte ligga för mig just nu. Märkligt. Ett steg åt sidan som brukar var min paradgren. Det och livspositionen "snett bakom". Jag måste börja ruska liv i mitt liv igen. Göra oväntade saker. Litegrann som en Chockbommare.

Det blir spännande att se vad jag utsätter mig själv för imorgon.