Lite sjuk. Eller nåt sånt.

 
Just nu är livet som ett träningspass. Men inget bra träningspass. Ett sånt där pass där det är segt att komma till träningen. Segt från första steget. Segt efterkommande steg och man vet innerst inne att segheten inte kommer släppa. Inte ens när det är slut. Inte idag. Inte imorgon. Kanske någon annan dag men så långt fram orkar man inte lyfta blicken. Segt.

Såna dagar kan också vara nyttiga.

Det måste man i alla fall intala sig själv.

Annars kan det gå illa.