onsdag, mars 03, 2010

En läskig hemfärd

 
Kliver av pendeltåget. Kryssar mellan söliga civilister. Svär lite när det tar stopp bakom en bred tantbak. För bred. Kastar mig ner för stationstrappan, genom spärrarna och sen upp för trapporna på Runbysidan. Den lite finare sidan av en förort som kan kallas allt annat än fin. Sen den långa backen. 167 dubbelsteg. Men vem räknar. Svänger in mellan Stjärnhuset och får snö i ögonen. Igen. Ett jävla draghål just där. Attackstegar förbi Ligas gamla kåk och sen glider jag på hälarna nedför Svarta backen. Stoppar en bil i korsningen med hela handen sträckt och går vidare. Snart hemma. Genar genom skogen där jag bara för en vecka sen testade 5 olika kompaktlampor. Ingen vann. Det bättre ljuset lös med sin frånvaro. Sen kommer jag ut på gångvägen och jag stannar till. 10 meter framför mig står det en lyktstolpe. Den lyser. Än så länge. Jag tvekar. Tar några steg och se på fan! Den släcks. Samma visa dag efter dag efter dag. Varje gång som jag passerar just den där gatlyktan så släcks den. Lampan har något otalt med mig. Jag vet bara inte vad. Kanske tror han att det kommer ett ljushuvud och att hans tjänster inte behövs. Han kunde inte ha mera fel. Lampan alltså.
 

Inga kommentarer: