onsdag, februari 10, 2010

Om jag är riktigt tyst hör jag grannen spela fiol

 
Sitter ensam i garderoben och tycker synd om mig själv. Miniknatarna drömmer om kommande Älgdrev och i övrigt är huset utfluget och tomt. På tv´n skvalar någon repris och ur datorhögtalarna låtar som är så bittra att högtalarsladden envisas med att hoppa ur stup i säng. Smuttar på en hembryggd öl som jag fått till skänks av en vänlig själ. Visste knappt att det fanns såna kvar. Vänliga själar alltså. Öl finns det kvar i kylen.

Men vad fan...

Det är väl med livet som med sprintorientering. Det är först när man är död som man inser att det var ganska kul ändå.
 

2 kommentarer:

Anonym sa...

tror inte ens sprinten blir kul efter döden!

Kula sa...

Ähh, nu är du o hackar på Sprint igen : (
Då rekommenderar jag ist denna iofs studentikosa men riktigt träffsäkra och roliga beskrivning av självaste Hr AspLövet (du har ju redan läst den...)
http://ol4an.wordpress.com/2010/01/30/asplovet-man-eller-forlangd-gren-reportage/