lördag, januari 02, 2010

Oväntad tätkänning

 
Även dag 2 fick jag bita kylan i kinden och lämna garderoben. Efter en tur och returresa tilll putiken fick det vara nog. Tyckte jag. Men den gamla trötta träningskompisen ville annorlunda och tjatade till sig en sen ankarsträcka utomhus. Ett lätt snöfall singlade ner över oss samtidigt som kylan fick ögonfransarna att frysa ihop. Bäst som jag famlade fram i kvällsmörkret såg jag något framför mig.

- "Är det där klungan?" (jag frågade nog mest mig själv)

Hur kan det vara möjligt? Jag som legat i bakvattnet och slakat så länge. I ögonvrån såg jag en skepnad som möjligen kan ha varit en rundradiokontrollant. Jag skrek till honom.

- "Hur långt är jag efter?"

Jag fick inget svar men kände plötsligt en enorm tillfredställelse. Kontakt med klungan. Jag. Jag som varit flera år efter har plötsligt tätkänning. Eller tog lördagsgroggen hårdare än väntat? Måste tänka positivt. Jag är med igen och med lite fartökning så är jag nog förbi. Imorgon är det jag som tar på mig orienteringsskorna.

Näee visst fan...

Dom eldade jag ju upp för 4 år sen.



Inga kommentarer: