tisdag, december 29, 2009
Stabbvad
Min premiärtur på löparhimlen häromveckan var inte helt utan komplikationer. Jag stelnade till i vaderna dom sista kilometrarna och även om jag inte upplevde det som att något gick sönder stabbade jag till mig rätt grovt. En stabbighet som inte verkar vilja släppa så jag verkar få stabba mig in i 2010. Så kan det gå. Kanske borde prova att stretcha lite. Eller ha kompressionsstrumporna på mig dygnet runt. Eller smörja in vaderna med finwhiskey. Eller som sista alternativ bara vara nöjd.
Stabbigheten ligger även i släkten då ena Miniknataren vacklar omkring här hemma i samma stela form. Han har ont i bägge benen just nu. Växtvärk säger läkarvetenskapen. Själv säger jag till honom.
- "Vänj dig. Det kommer aldrig gå över."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Gör som jag; Excentriska tåhäv, konstant klädd i stödstrumpor, drickandes whiskey och allmänt nöjd. Lovar härmed att gästa en MMC under våren och pressa dig till stordåd!
Under 2010 så kommer din natterfarenehet att ta ut sin rätt, gå till ettan, gå till tvåan, gå till n-an och ändå INTE komma sist av de fullföljande. Och se där ett högre medelresultat än tidigare gubbsäsonger. Om man ändå själv praktiserade det. Rusar fortfarande till 1:an i H45 och därmed är dagen förstörd...
Dina vader har gått in i ett puppstadium och kommer snart slå ut sina vingar. Då kan du springa en mil utan att andas
Jag smörjer vaderna med ömma ord varvat med bassningar. Och lite stretching i dom 117 (uppskattning) stegen till putiken.
Skicka en kommentar