Några tankar sedan sist.

 
Jag är för milda vintrar men jag är emot det mörka och blöta. Jag skulle vilja ha vintrar som är ljusa, torra och ett par centimeter snö på backen men termometern skulle aldrig få gå under +10 grader. Växthuseffekten goes vinter på något sätt om det går att ordna. Jag skulle vilja ha ha en lång vinterledighet, likt jul och nyår, men inget hattande och hetsande bland släkt, vänner och förpliktelser utan bara inlåst hemmavid med en back kall öl som sällskap. Jag är för viloperiod i november, och om man är på det humöret en bit in i december, men jag är fan inte för hela H40 som viloperiod. Jag är förbannad på det mesta men jag är emot folk som orkar vara förbannade. Visste ni att bara 1 av 5 orienterare erkänner sig vara en dålig orienterare. Av dom övriga 4 så... 1 ljuger, 1 inbillar sig bara motsatsen, 1 vet inte skillnaden på bra och dålig och 1 har bara sprungit sprintbanor. Och så är det jag dårå. Inte. Med. I. Statistiken. Jag är förvånad över hur mycket folk jag ändå har i putiken som gillar klassiska långa tävlingsformer i kontrast till den där kortare sorten som borde generera mer kunder med tanke på att dom ofta utförs i stadsmiljö. Kanske beror det på att vi inte säljer löparlinnen och asfaltsvänliga skor. Eller så är det bara mig dom inte gillar. Jag är emot folk som inte gillar mig men jag är för folk som inte håller med mig. Har ni också funderat på hur den orienteraren som gjorde den första bommen i orienteringens begynnelse måste ha känt sig? Han måste ju ha blivit livrädd. Jag är för jävla trött för att minnas vad jag tänkt sedan sist *tittar på klockan*