Att hålla sig på mattan

Det fanns under dagen, innerst inne, ett uns av avundsjuka mot löparna på Lidingöloppet. Dom forsade fram som ett lämmeltåg och jag önskade dom inget annat än ett stup att välla ut över mot en säker död. Om dom kan det jag inte kan, kan dom lika göra det jag borde kunna. Jag har nämligen djävulskt ont i bägge knäna just nu. Man får tydligen det av fem (5!) veckors vila.

*skjuter med pistolformad hand mot tinningen*