torsdag, juli 16, 2009

En blomma gör ingen skog

I ett tidigare inlägg kommenterade och förklarade den Gotländska landskapsmodern a.k.a Orienteringstanten hur det egentligen ligger till med nyfunna intressen på ålderns brant. Hennes heta tips när man börjar känna sug efter svampplockning eller plötsligt börjar uppskatta blommor på sina träningspass är att skaffa sig senildemens. Den här demensen gör alltså att man helt enkelt inte bryr sig längre. Om någonting överhuvudtaget antar jag. Låter som ett bra pensionsavtal.

Hursomhelst satt jag och funderade på det här med blommor under orienteringstävlingar men kunde inte komma på ett enda tillfälle under min skadeskjutna karriär där jag sett någon blomma. Finns det blommor i naturen överhuvudtaget eller är det bara på Handelsträdgårdar dom frodas för att stekiga villaägare ska kunna smycka sina miljonkronorsvillor?

I rent torrträningssyfte inför den stundande ålderdomen gav jag mig ut i skogen på jakt efter blommor. Jag hittade ingen blomma vilket bara stärker min blomtes. På vägen hem stannade jag till utanför en sommarstuga där dom verkade ha nåt livets slut för det dignade av blommor. Jag tog en bild och gick hem. Varken klokare eller yngre.

Jag är för gammal för mitt eget bästa men för ung för att gilla blommor.

2 kommentarer:

en djefla man sa...

Jag har alltid varit i farozonen för att bli den mest föraktliga av orienteringsvarelser: den som sätter sig och tittar på myrorna när klockan går!

Därför tänkte jag öppna dörren till garderoben och hoppa ut med ett HAH!

Ja, jag stannar och tittar på utsikten mitt under passen. När jag stöter på djur fryser jag till och njuter av mötet (försåvitt de inte flyr i panik). Det händer till och med att jag kommer hem med kantareller i kartfodralet.

Nu är det sagt. Nu finns ingen återvändo.

AspLövet sa...

Jag tror det beror på att du ser något poetiskt i livets alla små ting medans jag inte ser längre än mina motgångar.