Jag vände upp mitt ansikte mot himlen och lär regnet spola bort mina tårar samtidigt som jag väste tyst för mig själv.
Pissmannen!
Den jäveln är alltså tillbaka i gammal god AspLövsform. Jag satte mig ner i en timmerhög och väntade på min personliga bärgare. Medans jag satt där funderade jag på hur jag ska kunna genomföra söndagens tävling utan cykel och med Pissmannen i släptåg.
Det luktar besvikelse lång väg.
2 kommentarer:
Om inte pissmannen är i högform så kan du räkna med mig på helgens race. Kommer att sitta och glassa på diagonalen med kaffe och bulle i handen. Ska jag ta med några dextrosol till dig?
Trevligt (för dig). Du behöver inte börja spana efter mig förrän leden tunnats ut betänkligt. Dextro kan du skippa. Jag fokuserar på saltgurkan vid varvningen men tack ändå.
Skicka en kommentar