tisdag, juni 30, 2009

Fördärvet fortsätter

Jag sitter småhukad på terrassen med ryggen mot en trött väggpanel och känner på solens väggstrålningen att kvällningen är på väg. Äntligen. Gårdagen, dagen och förmodligen morgondagen har inget gott att föra med sig. Det är som att året 2009 är en enda lång rad av katastrofer. Uppradad på ett band av ångest. Min arbetslöshet är bara en bagatell i en gigantisk skål av chilinötter. Gott i vanliga fall men nu smakar det bittert. Min far, AspLövets trognaste övervakare, har just åkt in till sjukhuset. Inget allvarligare än en förmodad trasig axel men ändå. Det är bara en i raden av olyckor som likt en full snickares hammare slår oss, mig, vi som genom blodsband är tillsammans krökt nedåt. Det verkar inte ta slut.

AspLövets far stupade under ett orienteringslopp så inget ont som ändå känns varmt i kroppen. Så skulle AspLövet på allvar vilja sluta sina trötta dagar. I en tung hängmyr bortom vildmarken på väg mot en liten kolbotten inbäddad i en svepande sluttning med gammal dyster granskog som bakgrund.

Som det här året urartar sig blir det inte en sån avslutningen för AspLövet utan en mycket mer bedrövlig avslutning.

Jag ser fram emot en fattigmans katastrof för egen del.

Jag dricker mig full i väntan på den dagen.

5 kommentarer:

Marie-Louise sa...

Läste i dagens DN en artikel som handlar om hur den psykiska ohälsan kan minska genom att vandra i en lövskog. Tänkte då att ett Asplöv passar bättre i en lövskog istället för i mörka barrskogar. Kanske dags för Asplövet att flytta söderut?

AspLövet sa...

Med tanke på att jag hatar vintern är det inte en dålig idé. Ingen dålig idé alls.

Dock behövs det nog flytt jäkligt långt söderut. Till medelhavsområdet förmodligen. Och där tar väl bara ris och torr barraktig växtlighet vid igen.

Men tack för omtanken.

Marie-Louise sa...

Gles barrskog, olivlundar och mandelträd med mera...

Zeke sa...

Aauusch,,, var det så illa ändå med Far din? Då kan jag höjja hans insats till en hjältes och en stor krigares nivå, då ham tog sig fram i skogen bevittnat av u-teckn.
- "God fart ändå på Asplövet-pappan", tänkte jag, utan att veta om hans tillstånd.
- "Han är ju ändå 70+ och håller ångan uppe så pass"

Och inte beklagade han sig direkt, efteråt heller. Det finns män och det finns MÄN.
Må Alfons bli väl omhändertagen nu av sjukan, och helad illa kvickt!

Lennie sa...

Ja.

Att få stupa under ett lyckligt långpass i barrskogen, i aftonsol.

Häromdagen (under ett lyckligt långpass i barrskogen, i aftonsol) kom jag att tänka på att jag skulle vilja sluta mina dagar just så.