Det ringde på mobilen

Under Midsommaraftonens långa kväll tog jag upp mobilen och ringde mig själv. Jag gör det ibland. Bara för att den ska få känna sig behövd. Annars brukar den vara tystare än han den där grabben i graven bredvid. Efter att han dött alltså. Dessutom låter jag den vara inställd på både ringsignal och vibrering. Det skakar så skönt i fickan och gamla kroppsdelar väcks till liv. Fast sanningen är att jag själv lika mycket som mobilen behöver känna mig behövd. Småprata lite med mig själv och låtsas att jag betyder något. När jag lägger på brukar jag titta mig omkring och om någon ser mig så småskrattar jag lite och ler förnöjt. Hoppas dom tror att jag är viktig. Viktigare än absolut ingenting alltså. Det är alldeles tillräckligt för mig det.