torsdag, april 16, 2009

Man behöver inte lämna kommunen

När jag kliver upp på pallen är det med lyckligt krampande ben. Fotoblixtar och champagne överöser mig samtidigt som jag drar på mig den gula ledartröjan. Och den röda. Och den prickiga. Och den rosa. Och den gröna. Och den trasiga. Och den svettiga som ingen annan vill ha. Många tröjor blir det när man är bäst. På bägge sidor om mig står två anorektiska bikinimodeller, anorektiska på vissa ställen men inte andra alltså, och klämmer på min stenhårda cykelrumpa. Jag ger igen genom att klämma tillbaka. Det här gör vi om imorgon skriker jag till publiken som likt en gospelkör sjunger hyllningssånger till min ära.

[Plötsligt avbryts segercermonin]

"Counting all the assholes in the room
Well I'm definitely not alone, well I'm not alone
You're a liar, you're a cheater, you're fool
Well that's just like me yoohoo and I know you too
Mr. Perfect don't exist my little friend
And I tell you it again, and I do it again
Counting all the assholes in the room, Well I'm
definitely not alone, well I'm not alone"


Hallå där! Snacka om bryskt uppvaknande. Bäst som textraden ovanför rullade förbi mina öron, från min mp3-spelare, vaknade jag upp ur min fantastiska dagdröm och insåg att någon segeraspirant inte var ute och cyklade idag. Det var segt. Det var kallt. Det var ensamt. Men kul. På något sorts sätt.

Idag cyklade jag igenom kommunens alla 9 motionsspår. Allt från kalaspreppat med elljus till uppmärkt skogsstig. Det blev allt från hela rundor via trekvartsvarv till halva rundor på, häng med nu, Vilunda, Brunnby-Vik, Södervik, Fresta, Sanda, Grimsta, Smedby, Runby och slutligen en kort sväng på Kairospåret. 31 km som kunde vara längre om jag varit duktig och kört varje meter på alla 9. Det får bli en annan dag.

Nu är jag i alla fall glad och säger som jag alltid säger när det tillståndet infinner sig.

"Mot Systembolaget!"

Inga kommentarer: