fredag, februari 20, 2009

En dörr stängs

Jag var kontrollerat uppspelt när jag åkte hem från bunkern idag. För sista gången. Utvändigt var jag kylslagen och visade inga som helst känslor men inombords betedde jag mig som en tonårsflicka på en EMD-konsert och fnittrade nervöst samtidigt som jag klappade händerna lite för entusiastiskt. Bakom min rygg tynade arbetslivet bort och lämnade ingen saknad efter sig. I framtidens blickfång såg jag möjligheter. Inte så mycket på arbetsfronten som i mitt absoluta välbefinnande.

Det kommer nog bli bra det här, tänkte jag och släppte ut ett litet skrik av förtjusning. Vände mig om för att se om någon hörde mitt flickaktiga läte men det var öde och mörkt där jag vandrade längs med vägkanten påväg mot ingenting.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det kommer att bli bra det här, SÄKERT, sa Bull.