Carl Larsson-gården förblir obesökt

Minnesanteckningar från MTB-loppet Långa Lugnet 2002

"[55 - 60 km]
Upp mot högre höjder bär det och den steniga (ni börjar se tendensen med dom steniga stigarna/vägarna nu va) vägen ser inte ut att någonsin ta slut. En bit upp är det dags att sitta av för kramplossning igen och det är så skönt att sitta ner att jag funderar på att lägga mig ner och vila ett tag. Men som med allting så måste man nå målet för att det skall ta slut så jag biter ihop igen. Efter denna jättebacke bär det av utför på småstigar som är, vadå? Precis, steniga och sladdriga men nu börjar jag även krampa i fingar och överarmarna så jag skippar bromsen och hoppas på det bästa. Lyckas ta mig ner utan missöden och kommer in på ett avsevärt finare elljusspår som tar mig in till det undersköna Sundborn där publiken hejar friskt. jag tar åt mig av sportdrycken och saltgurkan (även om jag vid detta skede gett upp tron på saltgurka) 13 km kvar ropar dom innan jag rullar vidare."

Vad har då detta att göra med någonting? Åtminstone undrar jag det själv när jag nu sitter här i gamla fotspår som lämnat märken i parketten.

Av en slump så städade jag i förrådet här på morgonkvisten och en av mina kartpärmar ramlade ner från hyllan och upp slogs då nedan karta. Det som fångade mitt öga var orten Sundborn i övre vänstra hörnet. Om det finns någon koppling så torde vi närma oss origo nu.



Sundborn fick mig att minnas ett krampfyllt MTB-lopp alltså. Inte så mycket Carl Larsson. Inte mitt H13-14 lopp heller. Jag minns ingenting från den tävlingen faktist. Men förmodligen gick det lika vingligt som jag ritade i. Segratiden var 29 minuter och AspLövet var distanserad med 19 minuter och tog på det en inte alls meriterande 64:e plats. Av 133 startande. Halvbra där AspLövet. På den bättre hälften i alla fall. En bra bana är det hursomhelst. Lagom svår. Lagom. Men utan att minnas kan jag svära på att jag inte fick kramp den där majdagen 1980. Vissa saker var bättre. Samma år tog Bengt Baron OS-guld på ryggsim i Moskva.

1980 var ett bra Bengt-år.