fredag, december 12, 2008

Sjuk-Sjukare-AspLövet

Jag fattar inte hur folk som aldrig utövar idrott överlever. Om man går genom hela livet lika söndertrasad som jag gör numera förstår jag plötsligt varför folk hoppar framför tåget eller får psykbryt i största allmänhet. Nu pratar jag alltså inte om allmän leda eller gubbvader utan helt vanliga vardagsförskylningar med dess avarter. Förr var jag en normal man i sina bättre år och när man tränade och stod i var sjukdagarna få och ytterst sällan förekommande. Man blev sjuk på sin höjd en gång om året och då mådde man dåligt i 2-3 dagar men sen hade kroppen jagat ut skiten och man kunde återgå till tränande och vardagen igen. Man. Var. Aldrig. Sjuk.

Men nu jävlar.

Sen jag blev H35:a, och skadorna blivit allt mer påträngande i nästan farsartad takt, har sjukdomarna eskalerat i samma omfattning. När jag förr var sjuk någon sporadisk strödag har den matematiska ekvationen om AspLövets jävlighet gjort att det nu är veckor istället. Inte dagar. Veckor. Hela jävla veckor. Mitt immunförsvar att helt tappat respekten för mig.

”Hörru AspLövet. Lägg dig där borta i hörnet så hörs vi nästa månad. Och du! Håll käften!”

Men....

”Käften sa vi!”

Jag är ett vrak av mitt forna jag och inte ens en desperat vrakdykare skulle röra mig med en tång. Nu ska jag lägga mig ner på golvet och komma på en anledning, en enda anledning, varför jag inte ska gå ut i skogen och ställa mig i ett bottenlöst kärr.

En anledning

Kanske den anledningen är att jag redan står i det där osaliga kärret. Och har så gjort i många år.

Inga kommentarer: