Jukolakoma 7 månader för tidigt

Herrejävlar vilken Jukolakoma jag haft idag. Den där känslan man har på Jukolasöndagen efter en lång natt utan sömn. Kanske har man sprungit en lång nattsträcka eller bara varit vaken med ett par öl som sällskap mot kylan och tröttheten. Den känslan är oslagbar. På många sätt. Mest dåliga faktist. Nattens bristfälliga sömn slog mig i huvudet redan före lunch idag då ögonen grusade igen, munnen tuggade fiktivt damm och kroppen skrek både efter viloläge samtidigt som rappa uppmjukningsövningar hade suttit bra. Sömnbrist är sannerligen något jag unnar mina värsta fiender. Det är dom värda. Allt för att inte behöva vara ensam på den här planhalvan kan jag tycka.