Välkomna till min sekt

Jag hade en vision för ett tag sen om att enda sättet att rädda våran krampaktigt döende klubb vore att stänga oss inne i något som mer skulle likna en sekt än en idrottsförening. Vi skulle enbart ta med oss dom aktiva medlemmarna som var tävlings och träningsinriktade och sen gå under jorden. Inga utomstående fick vara med på våra hemliga, men givetvis fantastiska, träningar och andra aktiviteter. Hemsida och annan info hålls strikt inom gruppen.

Vad hela grejen bygger på är alltså att vi så mycket det bara går skapar en mytbild runt den här sekten och allt fantastiskt som vi roar oss med. På tävlingar visar vi sen upp oss likt NTNUI där vi kollektivt avskärmar oss från övriga klubbar. Dom som vill vara med i vår sekt måste skriva under livstidskontrakt och det som händer i klubben tar man med sig i döden.

Och dö kommer nog sekten göra på sikt men jag tror resan till vår sista viloplats blir mycker roligare än att slapphänt stå och se på när en avdankad klubb sakta gräver ner sig mot undergången.

När jag tänker efter kanske detta kan vara en idé för alla älskare av långdistans i vildmark. Låt orienteringsrörelsen ta han om sprint i parkmiljö. medeldistans i närområden och alla andra nymodigheter så bildar vi en "Långdistans-sekt". I denna sekt får man bara vara medlem om man avsvär sig kortare tävlingsformer, alltid sover på hårt underlag, tycker att barnvagnsvänlig väg till TC är ett otyg och det bara ska finnas en lång och en ännu lite längre bana på tävlingarna. Varje helg drar vi ut på dubbeltävling runt om i vårt land, långt från bebyggelse och parker. Långdistans på lördag. Långdistans på söndag. Enbart sektmedlemmar välkomna.

AspLövet is El Presidente!