Furiöst

Helvete vilken dag! AspLövet har furiöst farit fram i skogen. Furiöst, fattar ni! Det är så jävla hårt att jag inte ens själv fattar. Jag var som en obscen svordom personifierad där ute och skrek rakt ut när jag for fram. UR VÄGEN! Och dom ungträd som inte klev åt sidan fick smaka på gubbfett så att det skakade i marken. Okej. Kanske var det AspLövets gubbfet som dallrade mest men ändå.

Till råga på allt var jag bakfull som ett ägg. Vänta. Stryk ägget för det vet ju alla att ägget aldrig är full(t). En liten luftficka finns där alltid. Men ändå. Förresten var jag inte så himla bakfull. AspLövet blir aldrig bakfull till den grad att han blir sängliggande med spyhink till hands. Anledningen till detta fenomen är lika genialt som tragiskt. Efter 5 öl minns aldrig AspLövet vad som händer och vaknar alltså dagen efter helt ovetande. Med andra ord kan det ha druckits 6 eller 16 öl och då vet ju heller inte kroppen om den ska vara bakfull eller inte. Alltså är det lika bra att låtsas att man inte är bakfull. Genialt men tragiskt.

I alla fall hängde jag ut en jävla massa snitslar i skogen till mitt kommande arrangemang. Furiöst for jag fram i skogen. Förlåt. Nu ljuger jag igen. Furiöst betydde i mitt fall lätt promenad.

Lätt promenad.

Inte genialt.

Bara tragiskt.