Om jag vore frisk och kry. Sådär som i fornstora dagar. Ja det är faktist sant. Det har i AspLövets liv funnits fonstora dagar även om dom är få och spridda för vinden över det här tragiska livet. Men om så vore fallet, att jag hade en fornstor dag, skulle jag sprungit den här långdistansen över 5 kartor med ett leende på läpparna. Utpumpad och nöjd med livet hade jag i bastun sagt till mina klubbkamrater.
Det här var fan den bästa långdistansen jag sprungit i den här gudsförgätna kommunen någonsin. Vem fan har gjort detta mästerverk? Nämen se på fan, det är ju jag själv!
Men nu har jag ingen fornstor dag idag. Det var faktist så längesen att jag ibland tvivlar på att dom överhuvudtaget existerat. Men det måste dom ha gjort. Måste. Annars är hela min existens uppbyggd på en stor livslögn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar